En inblick i livet med en snart 7-månaders bebis. Tankar från en mamma som vill kunna ha kvar amningen som ett komplement med en bebis som vill ha det som enda mat på andra halvan av dygnet. Kanske blir texten lite hoppig och osammanhängande men jag försöker i alla fall att beskriva mina känslor. Kanske kan någon känna igen sig?

Jag sitter i soffan, försöker bläddra i en tidning men allt jag kan fokusera på är Milas skrik i sovrummet. Vi försöker hjälpa Mila att inte vara lika mammig. Att acceptera att inte alltid somna vid bröstet och kunna somna med pappa. Jag slits åt två håll.. jag vet inte längre om jag gör rätt eller fel.

En liten tjej med ögoninflammation

Jag har under flera veckor märkt att amningen inte räcker till på kvällen. Hon blir inte mätt. Vi har introducerat gröt (med långsam framgång) och även testat ersättning och välling. Några gånger har hon tagit flaskan med välling men det går inte att lita på. Ibland vägrar hon och bara gråter tills hon får bröstet. Efter att vi påbörjade grötprocessen har hon gått och blivit 6 månader så då har vi introducerat mer mat så nu låter hon gröt på förmiddagen, en halv burk barnmat på dagen/eftermiddagen och så försöker vi med gröt på kvällen. Eller välling. Men kvällsmålet är svårare och hon vill helst bara amma. Hon ammar alltid på morgonen och så ett par till gånger under dagen men ju längre dagen går känns det som att mjölken inte räcker till.

Hon är extremt mammig. Hon är ofta ledsen om hon inte får vara hos mig på kvällen och om jag är i samma rum så vrider hon på huvudet i alla möjliga konstiga vinklar för att hitta vart jag är. Och ibland sitter hon nöjd hos mig och så passar jag på att lämna över henne när hon är glad så David kan få mysa med henne och då börjar hon skrika direkt. Det kan ju tyckas gulligt att hon alltid vill vara med mig men jag har börjar tycka det är jobbigt. Jag har alltid varit den som kan göra henne nöjd och amningen har varit bästa trösten men nu räcker jag inte längre till. Hon tar bröstet, snuttar och släpper missnöjt och gör samma prodedur igen. Som att hon inte får tillräckligt med mat och jag känner mig usel. Hon har alltid varit mammig och jag har alltid varit den som gör henne nöjd men nu räcker inte ens jag. Hur gör vi då? Amningen är inte lika mysig längre utan jag kopplar den med något jobbigt istället.. så himla tråkigt. Jag vill gärna fortsätta amma men vi kan inte lita på den som en fullgod måltid på kvällen och vi vill ju även att hon ska kunna vara nöjd med att sitta hos David.

Dessutom känner jag ett behov av att kunna åka hemifrån några timmar och inte ha med mig Mila. Är man en sämre mamma för att man känner så? Jag vill kunna träffa kompisar utan en bebis som kräver min fulla uppmärksamhet, gå på bio eller bara åka iväg och träna utan att känna mig stressad hem för att Mila skriker otröstlig.

Så nu håller vi alltså på att vänja henne av med mig som den enda trösten. Att hon ska kunna vara med andra på kvällen, kunna komma till ro, äta gröt eller dricka välling och somna utan att jag är där. Eftersom hos mig vill hon bara amma och den räcker inte.. Jag känner mig stundvis kass, ledsen och som en värdelös mamma. Men nästa stund känns det rätt och att det kommer vara bra för oss båda, det är bara en period vi måste ta oss igenom. Känner mig dum att jag vill kunna åka iväg 3 timmar på kvällen. Men ändå så är det ju inget jättekonstigt att jag vill hinna tänka en tanke klart och bara vara en kväll för att må bra. Puh.. ja ni hör ju. En plågsam process som kommer få ett lyckligt slut. Förhoppningsvis <3

Någon mer som varit i en liknande sits? Hur får man en bebis att sluta vara så extremt mammig? Och hur går man över till amning som ett komplement istället för en måltid?

0

5 svar

  1. Therese

    Jag kan förstå dig, Harald är lite lika och han blir 8 månader om några dagar. Han äter inte välling, är inte helt stabil i sitt matintag än och (jag tror det iallafall) behöver amningen fortfarande. Det är så lätt att för det första tänka på hur andra mammor har det och vad de ska tycka och tänka typ. Sen brottas med sina egna känslor inför amning/icke amning/mammig osv. Du, tillsammans med din familj, ska fundera på vad som passar er bäst. Du behöver få vara ensam med dina tankar ibland och det är inget fel med det. Jag brottas oxå med mina känslor inför att vänja bort amning osv. Och jag försöker bara ta en dag i taget, kanske är han lite för liten än, kanske är det en dålig dag även för dem. Men kommer till det att jag själv nog inte är helt redo, däremot ska jag fundera på ministeg jag kan ta för att sakta få tillbaka min egen säng(sova i sin säng hela natten typ) och min kropp lite genom att han ska äta mer vanlig mat och mindre av mig. Ett plus är ju om mormor och morfar kan ta honom någon kväll så man får lite tid med sambon på tu man hand igen 🙂
    Prova er fram med ett sätt som ni känner att ni mår bra med. Och ibland kan det bara behövas att gå ut genom dörren och låta den andre få ta det eventuella skriket, kanske går det bättre när du inte ens är hemma men vet att hon är mätt och belåten.
    När jag vande honom vid mer vanlig mat så gav jag den först och ammade sen, det gjorde att jag fick ner amningstillfällena och jag tänker att jag hade mer mjölk till kvällen när de blev färre tillfällen på dagen. Idag ammar jag typ en gång dagtid på eftermiddagen bara och sen kväll/natt/tidig morgon. Men än är vi inte i hamn med maten så vi kämpar vidare helt enkelt 🙂 Du är inte ensam iallafall, du är bästa mamman till Mila ändå även om du vill ha tid med egna tankar nångång ibland Sandra 🙂
    /Hälsningar från ett töande Östersund

    Svara
    • Sandra Callermo

      Tack för din fina kommentar och att du tog dig tid att skriva. Med Noel var övergpngen aldrig ens jobbig utan det gick väldigt smärtfritt och smidigt så jag har ingen erfarenhet av liknande situation. Men som du säger gäller det att anpassa till vad som passar oss bäst. Jag har också märkt att om jag ammar mindre på dagtid så finns det lite mer till kvällen och då sover hon bättre. Hon har alltid sovit väldigt bra på nätterna och så vill gärna komma tillbaka till det men då måste hon somna mätt. Vi kämpar på och det är skönt att känna att man inte är ensam.
      Stor kram till dig <3

      Svara
  2. Olga

    Hej! Du är absolut inte dålig mamma!
    Min yngsta dotter fick ersättning vid 1,5 månaden,jag hade inte så mkt mjölk o då var hon missnöjd o grät hela tiden(innan vi märkte att det var för lite för henne). O då började vi med ersättning. Först så ammade jag lite o sen fick hon flaska. Men då var det oxå att hon vill inte ta Twistshake flaskor o jag fick byta till MAM. Prova byta flaska kanske?
    Du kanske kan pumpa ut lite o ge till Mila med flaska?
    Lycka till

    Svara
    • Sandra Callermo

      Tack för din kommentar! Ja, vi ska försökte med en annan flaska och så om det blir någon skillnad 🙂 Vi håller tummarna!
      Kram till dig!

      Svara

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.