De senaste veckorna har varit tuffa. Jag är oftast en väldigt glad person med mycket energi men sen i julas har vi haft mycket dåliga nätter, mammiga barn (ja, båda två..) och mycket sjukdomar. Det har varit amning som avtar, ögoninflammationer, läckande nattblöjor, seg hosta hos både mig och sonen (vi har båda förkylningsastma), nattskräck, flaskträning osv.

Vi har alltid (läs oftast) varit bortskämda med barn som sover bra, maten är sällan ett problem och både Mila och Noel är barn som är nöjda och glada nästan jämnt. Så den här svackan har påverkat oss. Det blir en del nattliga diskussioner om vem som sovit minst, vem som ska lägga in lakan i tvätten, finns det mjölk i brösten eller måste vi värma en välling.. Ja, ni förstår. Som tur är försöker vi köra på principen att det man säger på natten räknas inte riktigt 😉

Pikar och irritation

Så veckorna har varit gnälliga, utmanande, gråtiga, och otrevliga. Såklart inte hela tiden men både mitt och Davids humör har hela klart svajjat. Dålig sömn är inte att leka med och jag imponeras över hur de som alltid har dåliga nätter klarar er. Så det har varit en del onödigt gnabb och dålig stämning och vi har knappt hunnit prata känns det som. Missförstå mig rätt, det är klart vi pratar, men inte ordentligt. Inte haft konstruktiva samtal där vi teamet upp och diskuterat hur vi ska vända skutan. Istället pikar om hur den andra borde göra. Varför har du inte lagt in de nerkissade lakanen i tvättmaskinen? Varför gick du inte upp på en gång när Noel vaknade så han slapp väcka Mila? Varför står den smutsiga disken kvar sen igårkväll? Ja ni hör ju..

Samtalsämnen på hög

Förutom att vi inte hinner prata ordentligt om situationen så fylls mitt lager av samtalsämnen på. De blir som ToDo-punkter som vi inte hinner ta tag i. Diskussionspunkter som jag blir stressad av att de läggs på hög. Vad ska vi ha med oss för present på den där festen? Hur vill vi planera vår sommar? Behöver vi komplettera barnens garderob med varma vinterkläder? Hur ska vi egentligen fira min 30-årsdag?

Det är såklart dumt att jag gör detta till en ToDo-lista. Att jag hakar upp mig på saker som inte ens är bråttom men det är så jag fungerar och jag har blivit bättre på att kunna släppa oväsentliga saker men jag är inte i mål ännu.

Världens bästa team

Nu har vi tagit oss ur den jobbiga perioden. Vi ser ljuset i tunneln och nätterna har blivit bättre. Mila sover nu i eget rum och hon tar flaskan (dock nattammar hon en gång också..). Noels nattningsrutin har blivit bättre och det är inte skrikanfall varje natt längre. Och vi har kommit fram till att vi fortfarande inte är i mål att ha hittat vår struktur i vardagen. Hur ska vi få ihop livet som tvåbarnsföräldrar samtidigt som vi vill träffa vänner och familj, driva företag, träna, ta bra och hinna ta hand om vår relation. Men vi är på god väg och jag vet att detta gör oss starkare.

Bild från vår välbehövliga dejt i lördags

Vi är världens bästa team och det är jag trygg med. Jag vet att jag har en man som alltid ställer upp, som vill familjen vårt bästa och som är min allra bästa vän. Jag är stolt över vårt sätt att samarbeta, hitta tillbaka efter en jobbig period och visa kärlek. Vi känner varandra utan och innan och vi är bra på att prata. Även om den inte hinns med alltid så tar vi igen det. Vi är bra på att uttrycka vad vi känner och lyssna in hur den andra mår. Vi försöker alltid ge varandra utrymme, tid och det den behöver för att må bra. Tänk att jag har lyckan att få dela livet med min allra bästa vän, som jag älskar så otroligt mycket!

Vad är era bästa tips för att ta sig ur sådana här jobbiga perioder? Hur vänder man på situationen? 

2 svar

  1. Emma

    Det man säger på natten gills absolut inte, om det hade varit så hade det varit kört för längesen 😂:p

    Svara

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.