Här kommer en uppdatering på amningsfronten. Nu när vi har varit bortresta en dryg vecka så har Mila sovit lite dåligt. Hon har haft svårt att komma till ro på kvällen och sovit oroligt. På landet hade vi en spjälsäng till henne där hon oftast somnade på kvällen men sen ville hon inte somna om på natten om hon inte fik ligga bredvid mig. Så oftast somnade hon i sin säng och sov några timmar innan hon vaknade och ville amma och sen sova resten av natten i min säng. Vi båda vaknade många gånger och hon ville snutta..

Andra halvan av sportlovet så hade vi ingen spjälsäng till henne så hon fick sova mellan mig och David. Detta resulterade i att hon sov oroligt och vaknade ofta, ammade 3-5 gånger per natt och jag höll på att bli galen. Amningen kändes bara otillräcklig och den sög energin ur mig. Hon åt men blev inte nöjd. Jag sa till David gråtandes på natten att när vi kommer hem får vi ta tag i amningen. Jag vill sluta.

Frustration och snuttande

Det känns lite tråkigt att det skulle gå över i en negativ känsla när jag egentligen har gillat amningen. Jag har njutit så mycket av att kunna amma och jag har varit så glad att den har fungerat. Det är verkligen ingen självklarhet. Jag kunde helamma länge och övergången till mat och välling blev lite knölig men sen har amningen fungerat som ett bra komplement. Senaste veckorna har den bara funnits på natten och jag har tänkt att det får vara så en kort period. Jag har känt att hon behöver inte äta på natten men hon är kvar i den vanan.

En enkel övergång

I söndags när vi kom hem somnade Mila med David efter en flaska välling, såsom rutinerna har varit hemma senaste tiden. Sen sov hon hela natten i sin säng i sitt rum till kl 6. Vi hörde inte henne en enda gång. Så då tog jag såklart tillfället i akt och gav henne gröt direkt istället för att ge henne tutten som jag gjort på tidiga morgnar. Jag ställde mig själv frågan om det skulle bli så enkelt att sluta? Även igår kväll somnade hon och sov i sin säng men hon vaknade dock vid midnatt. David lyckades inte få henne att somna om så han bar in henne till vår säng och hon fick ligga nära. Då somnade hon om utan tutten och vi har alltså klarat vår andra natt. Så skönt! Så jag antar att jag slutat amma nu? Märkligt men skönt. Amningens tid är över och mjölken sinade vid ungefär samma ålder som Noel. Knappt 9 månader. Nu lämnar vi det kapitlet och fortsätter upptäcka mat!

Några råd på vägen

För dig som är lite kluven till amningen. Vet du inte själv om du vill fortsätta eller sluta? Vad vill ditt barn? Vad är amningen syfte nu? Här kommer några råd som jag försökt gå efter när det kommer till mig själv:

Lyssna inte på hur alla andra säger hur ni borde göra. Det kan vara skönt med råd ibland men det är du som vet bäst. Du vet vad du känner för amningen och vad ditt barn verkar behöva. Lyssna på dig själv!

– Fundera på varför du ska/inte ska fortsätt amma? Det är en okej anledning att det är mysigt, att det är ett bekvämt komplement till mat eller att du inte orkar ta tag i att sluta just nu.

– När du väl bestämt dig för att du är nöjd, invänta rätt tid för er och bestämt hur du vill göra. Ska du vänta ut det, trappa ner det, åka hemifrån en  natt och låta din partner ta fighten? Anpassa till er situation och låt det ta tid.

– Om du väl bestämt dig och försöker sluta men det går inte. Ta hjälp, läs på eller vänta en vecka eller två och försök igen. Prata med BVC, vänner och familj.

Ta en sak i taget. Det kan vara en stor förändring för ditt barn att sluta amma. Kanske kan du släppa på någon annan rutin just i övergången. VI försöker t ex inte ta över Mila i vår säng då vi alla sover sämre då. Men igår när hon behövde närhet för att kunna somna om fick hon ligga mellan oss men fick inte tutten. Små steg i taget.

0

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.