Den 24 juli 2016 förändrades livet för alltid. Noel kom till världen och det var en fantastiskt upplevelse. Jag och David blev föräldrar och sedan den dagen har han givit oss så mycket glädje.

Barn är fantastiska och det är häftigt att få vara en så stor del i Noels liv och se alla olika faser, utvecklingssteg och perioder. Ibland är det roligare, ibland jobbigare. Det är mycket skratt och kärlek men även frustration och tårar. Jag älskar att vara mamma och jag lär mig mycket hela tiden och försöker varje dag att vara den bästa mamman för mina barn. Att vara så snäll jag bara orkar.

2 år – mycket vilja i en liten kropp

När Noel var 2 år var det mer trots, vredesutbrott och man förstod inte vad han blev arg på. Han hade så mycket vilja och var envis som tusan. All uppfostran kändes som den försvann och inget funkade. Det var frustrerande och jag undrade ofta vad vi gjorde för fel. Han gjorde tvärtemot vad vi sa och testade verkligen tålamodet hos hans höggravida, sedan nyförlösta och hormonella mamma. Puh! Jag förstår att det både hörde åldern till och att det ibland kunde vara en reaktion på den nya lilla individen som kommit och tagit plats i våra liv. Det var ju en stor omställning för oss alla förstås.

2,5 år – en fantastisk fas

Nu är Noel ca 2,5 år och jag älskar den här perioden. Han har blivit en stor kille som man verkligen kan ha en konversation med, man kan berätta saker och få ett vettigt svar (nåja, inte alltid men ofta). Han går på pottan (och ber oss gå ut för han vill sitta ifred) och kan berätta när han är hungrig. Han kan berätta när han har ont någonstans och vad han vill äta till frukost. Vi sjunger, leker, busar och njuter! Det kommer nya ord hela tiden och man märker hur han snappar upp allt vi gör och säger. Flera gånger om dagen förundras jag över hur mycket han kan och hur intresserad han är att lära sig och härma oss.

Alltid snäll och omtänksam

Noel är en individ som är väldigt omtänksam och snäll. Han bryr sig och vill att alla ska må bra. Han är generös med kramar och kärlek. Han är nästan alltid glad och bjuder på många leenden. Om någon gjort sig illa säger han “ingen fara!” och blåser där det gör ont.

Ibland stannar han upp mitt i leken och säger “KRAMPAUS!” och slänger sig i famnen på en. När man förklarar varför man inte får göra vissa saker (såsom att springa ut i vägen, kasta hårda bollar inomhus eller hoppa i soffan) svarar han klokt “okej, mamma”. Oftast lyder han men ibland testar han såklart gränserna och ser vad som händer. Då gäller det att vara konsekvent och tydlig utan att bli arg för det blir ingen bättre effekt, i alla fall inte till en början. Jag försöker visa mycket känslor och jag låter han se mig ledsen ibland. Jag tror det är bra för honom att se olika känslor och lära sig när man känner vad.

Det finns såklart nackdelar

Något som fortfarande är lite jobbigt är nattningarna som tar lång tid och han vill inte somna. Vi försöker olika tider, aktivera han olika mycket på eftermiddagen, förbereda han för sängen på olika vis osv. Ingenting hjälper. ibland går det på en kvart och då förstår man inte varför. Man måste ligga bredvid honom och hålla i handen tills han somnar och det kan ta en timme och mer ibland. Men vi förstår att det är en vana vi har gett honom och vi ska bryta det mönstret. Det ska vi ta tag i i januari har vi bestämt och då är förhoppningsvis Mila lite mer nöjd på kvällarna och vi kan därför hjälpas åt med Noel. Nu har vi accepterat att det är som det är och det enda vi gör nu är att väcka han på dagarna ås lunchvilan inte blir för lång. Kanske kan det hjälpa till en del.

Sammanfattat ville jag bara få ur mig lite av allt jag känner för Noel och den underbara perioden vi har just nu. Jag njuter och försöker stanna upp i stunden och följa med i Noels tempo och se vad som händer när han får välja lek eller annat. Det är häftigt och livet med barn är en resa. En resa som aldrig ska ta slut! <3

0

Lämna ett svar

Din e-post kommer inte att synas

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.